Det är nog värsta farhåga som föräldrar, att ens barn inte är friska eller att det ska hända något! Mer eller mindre bär man på en oro inom sig och därför sätter man upp regler och kollar barnet. När barnen blir äldre tolkar dem mer som att man är på en och är jobbig men det handlar mer om omtanke. Den här oron sker redan från första början, då kvinnan får veta att man är gravid och sedan dem här tidsmallar om riskerna att det kan hända något eller kontrollerna för att få bekräftat att barnet är frisk. Den stora glädjen när barnet föds, att man räknar alla tår och fingrar, att allt sitter på plats så börjar man att pusta ut men det händer gånger där man inte alltid upptäcker det och med tiden så uppkommer det problematik och märker att nåt är fel!

Just nu faller mina tankar på en liten pojke som har epilepsi och just inatt blev det många anfall, så pass att kroppen inte orkade att hålla upp längre. Det gör så ont att höra och ledsen över föräldrarnas oron över sitt barn. Vad hjälplös man måste känna sig och se sitt barn lida. Inte heller känns det bra att behöva medicinera ett litet barn. Det trygga är att nu ska han få vara på sjukhuset och läkarna ska hålla koll, att få stöd från sjuksystrarna när kraften sinar och frustrationen tar över till bristningsgränsen.

Var tacksamma över att era barn är friska!! Jag tänker på dig lillplutten! 

sände iväg mamma på behandling "active muskulering", det gjorde henne gott! En sådan present tror jag är mer uppskattad än att jämt få saker. Många gånger så unnar man andra än till sig själv och då gäller att vi,andra unnar den personen att ta hand om sig. Att gå på behandlingar behöver vi nog alla göra mer eller mindre varje månad, det skulle nog göra oss friskare, starkare och gladare!

Happy (before) Mother´s day!